Konsten att gå på musikal

Att gå på musikal är egentligen inga konstigheter. Man kommer dit, överrumplas av skrikande flickor och pojkar som säljer program, ser sig omkring efter en toalett (som inte fanns tillgänglig förrän man visat biljetterna visade det sig), är glad över att vara inne eftersom det är så uschligt väder ute. Och så inser man (läs jag) att alla andra är äldre. Ganska mycket äldre. Sisådär 50 år äldre i runda slängar. Min kära mor var en ungdom i entréhallen och jag, ja jag var som en nyfödd som förvirrat såg mig omkring på alla dessa människor. Och insåg också att detta var ytterligare en punkt att skriva till på listan över varför jag har en ålder oändligt mycket högre än min biologiska.

Iallafall. Eftersom jag trots allt anmält mig till detta helt frivilligt så såg jag naturligtvis fram mot kvällen. Även om vi innan kunnat läsa att det skulle hålla på i dryga 3 timmar. Men 3 timmar med skönsång, roliga dansnummer och en underbart vackert sjungande Helen Sjöholm kan ju aldrig bli fel, eller? Nu var det bara så att Helen Sjöholm var sjuk. Och vi fick visserligen höra skönsång av hennes mycket duktiga ersättare men... Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga men det var inte riktigt som jag tänkt mig, om jag säger så. Höjdpunkten var definitivt Henrik Dorsins tolkning av språk men eftersom det varade i ca 5 minuter, och pjäsen var dryga 3 timmar. Ja ni fattar. Men för att inte bli alltför bitter över de dyra biljetterna valde jag att se på det hela som allmänbildning istället. Och det kan man definitvt aldrig få för mycket av (vilket jag verkligen fick uppleva på spelkvällen förra veckan. Hängande ... i Babylon?! Hrm.)

Jag lärde mig också att det är lite annorlunda att röra sig bland äldre. Eftersom jag oftast är så mkt kortare än de jag umgås med behöver jag sällan ta hänsyn till att "se mig för" om man säger så. Men med äldre, ja då är det en annan femma. Många är nämligen i min längd eller till och med kortare vilket gjorde att jag helt enkelt backade på en grupp damer. För jag såg dem inte. Detta gjorde att jag kände två saker.
1. Jag blev lite glad eftersom jag trots allt inte var kortast.
2. Jag blev lite rädd eftersom de tittade så argt. Det kan också ha haft att göra med min och min kära mosters fnissattack. Möjligtvis.