Tiden mellan TV-programmen

Jag har funderat lite - igen. På onödiga saker - igen. Denna gång på hur de som gör reklam försöker påverka oss att köpa just deras vara/tjänst. Många gånger sitter man och funderar och förstår inte alls hur de tänkte när de bestämde sig för att ha sjungande tår i reklam för arbetsskor, en osynkad dubbad kvinna som försöker få oss att säga farväl till fläckar eller två tjattrande tonårstjejer som står fnissar samtidigt som de gurglar munskölj. Vissa gånger är det roligt, om än ologiskt. Andra gånger är det inte roligt men fortfarande ologiskt. Det kan också vara så att det är reklam som berör (information kanske är lämpligare ord?) med barnstolar som gapar tomma efter barn som aldrig får besöka en annan plats än sjukhuset i livet. Men det allt detta har gemensamt är att de försöker sälja något till oss och genom reklamen försöker de få oss att förstå att "jo men visst behöver jag faktiskt en ny shiatsu-massagestol".

Häromdagen observerade jag hur Svenska Postkodlotteriet gör för att få oss att köpa lotter för våra sparpengar. Visst trycker de på de höga och många vinsterna (grannyra - hallelulja!) och visst trycker de på att pengarna går till välgörande ändamål. Men det som ändå är det lilla utropstecknet, den lilla sparken i baken vi behöver för att ta oss i kragen och anmäla oss, är den svenska avundsjukan.

"För du vill väl inte sitta lottlös, om grannen vinner?"

De välgörande ändamålen till trots, det är denna mening ("som jag tror" bör väl tilläggas för att det inte ska sticka någon i ögonen) som avgör för väldigt många i valet om att vara med eller inte. Det är en sån liten kommentar på slutet av reklamen att man knappt lägger märke till men jäklar vilken påverkan den har. För tänk själv, grannarna vinner och så sitter du där, med vetskapen om att om du skulle ha köpt en lott, skulle du också varit en vinnare. Men nu är du inte det. För du har ingen lott. Och att enbart unna andra utan att känna avundsjuka, nej si det går inte. Vi vill så gärna, men jag tror att det är medfött - vi kan inte. Iallafall inte när det är så skrattretande enkelt att själv vara med. Sen är det så finurligt uttänkt att man till och med kan dölja argumentet om avundsjukan på den eventuella grannvinsten i att "ja men det är ju trots allt för de välgörande ändamålens skull". De är förbannat smarta de där reklammakarna!