En vanlig morgon

Vi ses varje morgon. Ganska tidigt oftast. Vissa kommer i tid, andra kommer jäktandes med svettpärlor i pannan. Barn till dagis, frukost i bilen, parkeringskrig, pulsa i snön och låsa fast cykeln med iskalla fingrar. Ner för trappan - inte halka, mot rulltrappan. Möter städaren som har den omöjliga uppgiften att hålla någotsånär rent med sandad och saltad snö som gör allt till en brungrå sörja. Förstår inte hur han orkar. Ler ett försiktigt leende som besvaras lika glatt som alltid.

Kommer sakta upp för trappan, står som vanligt still i rulltrappan. Varför gå när man kan vila en sekund? Blickar mot TV:n som annonserar om förseningar - som vanligt. Greppar en Metro, går genom spärren och bestämmer mig för att inte stå och trängas med alla inomhus. Är som vanligt överhettad efter 15 minuters effektiv snöpulsning och väljer att svalka mig utomhus istället.

Funderar över varför det är kvinna som ropar ut tågen mot Stockholm Central (och Märsta!) medan det är en man som gör det mot Södertälje. Kommer inte fram till något vettigt denna morgon, är för trött.

"Tåget ankommer om 2 minuter" och långt därborta kan man se lysena närma sig. Perrongen fylls snabbt av människor som rör sig motvilligt ut i kylan för att markera en plats för att så snabbt som möjligt ta sig på tåget och förhoppningsvis hinna med att få en sittplats. Men då gäller det att vara vaksam, bevaka sin plats och inte låta någon ta sig förbi. Gör man det försvinner också med all säkerhet enda chansen till sittplats till centralen. Så man ställer sig så långt fram man kan och har man tur stannar tåget så att dörrarna hamnar precis där man står. Då är det en bra dag. Och sen gäller det att vara snabb på och därefter klistra på ett ursäktande leende när man måste tränga sig förbi fyra sittande personer som promt sitter kvar istället för att hoppa i ett snäpp och underlätta för alla. Men man får sittplats och då är ett ursäktande leende inte mkt i betalning. Sjunker ner i sätet, blickar ut genom fönstret men möts av min egen spegelbild eftersom det fortfarande är mörkt ute. Ännu en dag ligger framför en och imorgon bitti väntar samma morgonprocedur som alltid. Vi ses ju varje morgon. Ganska tidigt oftast. Vissa kommer i tid, andra kommer jäktandes med svettpärlor i pannan... Vi är rutinerade pendeltågsåkare.