10 minusgrader. Klockan är 06.20 och jag undrar själv vad jag gör uppe och framför allt vad jag gör utomhus (har sin rimliga förklaring i att jag ska åka till jobbet). Burrar ner ansiktet så långt jag kan i min överdimensionerade halsduk och försöker att tänka på varma platser för att minska rysningarna av kylan.
Ser en person närma sig en bit bort på vägen. Tycker synd om honom/henne som också tvingats ut i mökret och kylan. Men så ser jag att personen ifråga närmar sig ganska snabbt. Tänker kanske att det är jag som går väldigt långsamt.
Det är inte jag som går långsamt. Det är han som springer. Springer! Kl. 06.20 en fredagmorgon i snömodd och flertalet minusgrader. Jag blir inte imponerad som man kanske skulle kunna tro. Snarare känner jag avsky (lite väl starkt kanske, men ändock). Ska det verkligen vara nödvändigt? Så tidigt? Och när det är så kallt? Min duktighetskänsla av att över huvud taget ha gått upp är plötsligt som bortblåst och fredagskänslan långt, långt borta...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment