Att åka till IKEA en lönehelg är i vissa fall samma sak som att dö en långsam och plågsam död p.g.a. allt folk. Därför tänkte jag att om jag åker dit på kvällen borde det i alla fall vara lite lugnare, säg att det kanske skulle motsvara en lätt huvudvärk om vi nu är inne på smärt-jämförelserna. Det var värre. Migränvarning - minst.
Men, jag gillade det. Min hemlighet? Ingen tid att passa. Det i kombination med min enorma glädje för IKEA:s julsaker gjorde att jag var en av de få som gick runt och log där tidigare ikväll. Jag blev påkörd av vagnar, påsprungen av barn och stundtals runtskyfflad som en vante (kanske p.g.a. min storlek?!) och ändå så log jag. Dock inte ett sånt där galet leende som uppstår precis innan man kokar över, utan ett fridfullt leende. För jag trivdes. Jag strosade, kikade, funderade, la grejer i den gula jättepåsen, strosade vidare, la ur grejer ur den gula jättepåsen som blev full alltför snabbt, strosade vidare, småräknade i huvudet och försökte gissa vad det skulle gå på (252 kronor), funderade på om jag skulle köpa korv även fast jag skulle äta middag direkt efter (nej, kön var för lång), hamnde självklart i fel kö, tittade på söta lekande barn mitt i allt inferno och smyglyssnade på vad folk pratade om i kön runtomkring mig. Jag ägnade mig med andra ord åt en av mina favoritsysslor, observerande. Synd att man inte kan jobba med det. Jag skulle vara grym.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Alltså du är så söt att man vill äta upp dig
p.s jag tror henrik zetterberg håller med D.s
Har du hört talas om Mystery Shopper? kanske vore något. Du får betalt för att observera människor och shoppa under arbetstid;) Kram kusin. Du är så duktig på att skriva- funderat att börja skriva för en tidning?
Post a Comment