När man har en dålig dag...

...när man har en dålig dag tenderar man att se allt som sker som fruktansvärt/hemskt/åt helvete(!)/jättejobbigt. Även fast det egentligen inte är det. Men just då är det det. Så jobbigt att det får den klassiska bägaren att rinna över. Man blir med andra ord arg, kanske till och med jättearg.

Det är inte ofta (läs nästan aldrig) jag blir arg, än mer sällan jättearg. Men igår blev jag det. Det började med att det strulade att spela in låtar på Friskis. Ingen katastrof men lite smått irriterande. Inte arg ännu men bägaren har börjat att fyllas. På vägen hem beter sig bilen konstigt och jag är tvungen att stanna till, gå ut i kylan och där kan jag mycket bittert konstatera att det är ont om luft i höger bakdäck. Mycket ont om luft. Och eftersom jag är relativt okunnig på området tar jag ut mitt wildcard och ringer pappa. Pappa är en klok man och säger åt mig att åka till närmaste mack och fylla på luft (anmärkningsvärt att jag inte kunde komma på detta själv...).

Tar mig bort till OK/Q8 och börjar ett febrilt letande efter tryckluften. Och eftersom jag är tjej på en bensinmack letar jag lite extra länge för att få någon typ av hånfull kommentar om detta. Ogillar att inte klara mig själv men jag hittar inte den där attans tryckluften och tvingas gå in och fråga. Bägaren fylls på ytterligare. Väl inne i butiken får jag i alla fall hjälp av en mycket trevlig man som snällt förklarade läget för mig. På grund av rådande vintertid, Arktisvindar och allt vad det heter, förvarar de tryckluften inne och inte på sin vanliga plats. Det känns lite bättre nu när jag 1). fått reda på att jag trots allt letade på rätt plats för normala väderförhållanden och 2). mannen dumförklarar mig inte på något sätt när jag frågar om han kan hjälpa mig.

Går ut i kylan igen och väntar på att tryckluften ska fyllas på (säger man så?!) och fryser nästan fingrarna av mig när jag måste trycka dit fälgsidan som nästan lossnat för att kunna skruva av ventilkorken. Går bort till tryckluftsmackapären igen och bestämmer mig för att nu får det vara nog på laddandet men väl vid bilen inser jag att jag nog var lite snabb. Nu är bägaren fruktansvärt nära att rinna över men vem kommer då om inte bensinmacks-mannen. Som en räddande ängel står han där och erbjuder mig hjälp. Tacka Gud för de som hjälper oss okunniga och förvirrade! Jag åker in i garaget och han fyller på däcket och jag kan lite gladare åka hemåt med en halvfull bägare.

En bilresa hem från Huddingevägen skulle i normala fall inte innebär särskilt mycket men med fingrar så kalla att man nästan kunde bryta fylldes bägaren snabbt på av alla idiotiska bilförare. Självklart är jag själv inte en idiot. Nej absolut inte, jag är Gud och alla andra fick sina körkort i flingpaketen. Så är det bara. Inga blinkers dit, inget väjande hit och tvärnitar för att förhindra olyckor var det jag fick uppleva påvägen hem. Normalt sätt kanske jag skulle blivit lite irriterad, skakat överseende med huvudet men åkt vidare. Nu var jag redan irriterad vilket med andra ord betydde att jag blev arg. Jättearg. Och när man som jag nästan aldrig är arg vet jag aldrig riktigt hur jag ska hantera alla dessa känslor som väller upp inom mig. Löste detta genom att dricka ett glas rött vin, kolla på På Spåret och Let's Dance samt genom att äta popcorn. Det funkade bra och jag kan glatt meddela att jag idag är helt återställd från gårdagens aggressioner.