Återförening i New York

SÅ fick vi äntligen träffas igen efter en månad utan varandra. Väldigt väldigt skönt och härligt att få se  varandra igen måste jag säga! Trots att det tog Micke nästan 5 timmar från det att han landade till att han var på hotellrummet så var humöret glatt och vi åt lite snacks på hotellrummet innan vi gav oss ut för att äta en bit mat och bara vandra omkring och titta på detta under, New York. Bästa sättet att känna igen oss turister är väl att vi tittar mer uppåt än neråt, att våra hakor är nere vid bröstet av förvåning/beundran och vi utbrister "woooow" titt som tätt. För det är liksom så det känns.

Hur som helst vandrade vi omkring runt Times Square (vi bor bara några gator bort) och en bit bortåt där vi hamnade på en japansk restaurang som vi åt på förra gången vi var här. Supergod sushi verkligen!!! Efter det blev det en tidig sänggång där vi för en gång skull hade ombytta roller jag och Micke och han somnade runt 21.30 och jag höll mig vaken till hela 22.30. Att han hade varit vaken typ 24 timmar kunde inte göra att jag kände mig mindre stolt över min nya sena sängvanor.

Lördag morgon blev det upp vid 8.30 och frukost strax utanför hotellet för att sedan vandra sydöst ner till ett färjeläger där vi tog färjan över till Brooklyn för att gå på en matmarknad, vandra runt lite och kika in på Brooklyn Brewery där vi provsmakade lite olika öler. Kl. 12.00. Det är så det är när man har semester!

 

 

Efter ölprovning och lite mat på matmarknaden blev det färja tillbaka till Manhattan och lunch i en mindre charmig foodcourt på Pier 17. Därefter tog vi en promenad mot tunnelbanan för att ta oss upp mot SoHo men vi åkte efter mkt om och men fel och hamnade alldeles för långt norrut. Omärkt expresståg är mindre bra. Men, inget depp för det utan vi vandrade helt sonika neråt istället och fastnade länge i Washington Square Park där tre killar underhåll med dans och stunttrick, en annan spelade säckpipa, ett gäng steppade och ett annat spelade gitarr och sjöng lägereldssånger. Återigen tappar man hakan och säger "wooow". Men kul är det. Sedan hade vi inte så mkt mer tid kvar utan vi vandrade tillbaka till tunnelbanan för att ta oss till hotellrummet för dusch och fix innan middag och senare min 25-årspresent från Micke. Phantom of the Opera med ingen mindre än herr Peter Jöback. Bästa möjligt present! Middagen blev tyvärr en besvikelse med kall tonfisksallad (burktonfisk...) och ruttna potatisar i en iskall park. Ja, det var helt enkelt inget toppenställe. Men, desto bättre var Phantomen. Har ju aldrig sett den och inte heller hade jag/vi koll på handlingen men den var verkligen fantastisk även om det var lite för mkt operasång kontra musikalsång för min smak. Peter Jöback var dock fantastisk, over the top och rysnings/tårframkallande på alla sätt. Han var otrolig.

 

Idag började vi dagen med ett annat och bättre frukostställe med RIKTIGT bröd, dvs. bröd med annat än luft och mjöl i. Superhärligt ställe med ekologiskt rakt igenom. Mkt bra start på dagen. Därefter gick vi sydväst mot High Line, en gammal järnväg som är upprustad och som helt enkelt nu är en gångväg ovan mark och som gav bra utsikt över staden. Kanske lite mkt folk men det är bara att inse att det trots allt inte bara är vi som har valt att åka till New York i maj för att turista.

 

Efter det vandrade vi än mer söderut, än en gång mot SoHo men denna gång genom att passera Greenwich Village vilket är ett väldigt lummigt och härligt område. Som alltid blir man fascinerad av att det kan bli så tyst i en sådan stor stad, bara ngn gata från en jätteaveny. Vi åt lunch, kollade lite i butiker, tog en öl och kändes oss efter det så jästa att vi åkte tillbaka till hotellrummet och tränade på deras gym. Kanske kan få oss att i alla fall hålla oss på en +/- 0-nivå här när intaget av föda och dryck är betydligt större än vanligt. Särskilt en kväll som denna när vi ska besöka Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster uppe i Harlem. Har redan kollat på menyn flera gånger och ser verkligen fram mot det. Utlåtande kommer i nästa blogginlägg :)