Ingen ska känna sig träffad. Tolka inte. Läs bara.

Besvikelse. Att vara arg. Vissa pratar till och med om hat. Men att vara besviken är nog ändå värst, eller framför allt att göra någon besviken är nog ändå värst. Självklart har alla olika sätt att hantera känslor men för mig är det ändå så - att besvikelse är värst.

Man kan också vara olika besviken, det finns en egen skala för besvikenhet hos mig. Beroende på vad personen ifråga har gjort. Något som ökar besvikelsen är hur många gånger en person har gjort något. Ju fler gånger, desto högre upp på listan.

Besvikelse för mig är när man missbrukar någons förtroende. När man tar någon för givet. När man tar någons godhet för givet. Vi alla gör ju fel, vi har våra brister och det är okej att göra fel, det är inte det jag menar. Herregud jag är ju inte mer än människa själv! Men det är när man upprepar sina fel, när man inte bryr sig om sina brister för att man vet att någon annan tar hand om följderna - ja då blir jag besviken.

Jag blir också besviken på de som är för fega för att säga vad som är fel. När man är så stolt att man inte ens öppnar sig för sina nära, berättar, gör sig sårbar, skapar band - växer upp. Bjuda på sig själv, inte enbart göra saker för sin egen vinning och att göra något, som låter så lätt men tydligen inte är det, skilja mellan rätt och fel.
Att växa upp är också en klurig sak. En sak som minst av allt har att göra med ens faktiska ålder, något som man ironiskt nog har förstått ju äldre man har blivit. Det handlar om mognad. Man är inte äldre än man känner sig, är inte äldre än man beter sig. Man tänker konsekvens innan man tänker handling, utan att för den sakens skull tappa känslan för spontanitet. Man tar ansvar för de konsekvenser som eventuellt uppstår på vägen (vi är ju som sagt bara människor) och man anstränger sig till sitt yttersta för att inte missbruka folks förtroende, att inte göra de som betyder något besvikna.

Först då man förstått den gyllene regeln om att ge och ta, dess balans och dess tendens att lätt tippa över åt än det ena, än det andra hållet, först när man förstått vikten av att ligga långt ner på besvikenhetsskalan, ja först då kan man med (min) tillåtelse få kalla sig vuxen.