För en gångs skull ska det bli riktigt kul att gå till skolan imorrn. Anledning? Inga läxor, betygssättning om två dagar och imorrn är det poängjakt. Ska dock själv inte vara med. Eftersom jag inte tycker om att äta äckliga saker (varför äta sånt man inte tycker om?) och inte gärna står näck (det räcker med beach07, inte tänker jag stå inför skolan och visa mina bleka ben, hua - hemska tanke!) så väljer jag att avstå... Ser dock fram mot att se vilka knasigheter de hittar på till alla andra galningar. Jag leker hellre mormor och står och fnissar bakom husknuten istället. That's more me...
Nyss hemkommen från en lite mini-weekend i Dalarna, på Martins landställe. En riktig, välförtjänad, avkopplingshelg. Äntligen har jag läst lite böcker. Älskar ju normalt sett att läsa men när man pluggar blir det liksom ingen tid över. Så nu var det äntligen dags :) Läste ut Jens Lapidus - Snabba Cash på drygt en dag. Mkt bra bok förresten. Handlar om kokain-handel på olika nivåer men som i slutändan ändock kopplar samman alla de inblandade personerna. Kan absolut rekomenderas även om den blev lite segare i mittpartiet än i bokens början. Men trots allt en bra bok! Andra boken påbörjades idag och är en bok som jag köpte, datumet är handskrivet i bokens pärm, den 12/2-04. Däri står också: Till Malin med vänliga hälsningar Ferenc Göndör. Samma datum var nämligen denna man på besök i vår skola och förelästa om hans tid som jude under andra världskriget. Utan att överdriva var detta en av de mest, vad ska man säga, berörande (?), dagar jag varit med om. Samma livsöde berättas det naturligtvis om i hans självbiografi: A-6171 - ett judiskt livsöde. Det är en rent vidrig bok men precis som alla andra böcker som handlar om andra världskriget, en viktig påminnelse om något hemskt.
Nu blev det här ett väldigt allvarsamt inlägg men när jag har läst två, inte direkt uppmuntrande böcker, under två dagar blir det bara så. Man mår liksom dåligt och fattar inte avrför man klagar över skitsaker. Man tänker att man ska ändra sitt liv och "leva varje dag som om den vore den sista". Men gör man det? Svar nej. Man tänker, funderar ett par dagar, blir uppstressad över ngn skitsak och går vidare igen. Varför gör man så?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment