Lycka är trendigt!

I en artikel i DN Söndag idag kunde man läsa att lycka nu är trendigt. Fantastiskt eller hur? För annars kan vi ju inte gå runt och vara lyckliga. Om det inte är trendigt. Det här med att vara lycklig och glad för att man bara är det funkar tydligen inte. Man måste invänta en trendvåg först. Så passa för guds skull på nu, man vet ju inte när det blir otrendigt igen. För att bryta mot trender går ju inte heller. Jag menar, tänk att gå mot strömmen och le när man ska vara sur. Att inte titta surt på personen i sätet brevid sig på 7.20-tåget mot stan en regnig tisdag, utan kanske le när man sätter sig OCH går därifrån. Att le ett ursäktande leende när man råkar trampa någon på tån. Hur skulle det se ut egentligen? Skulle vi verkligen överleva ett sådant trendbrott? Det kanske är så att det faktiskt är värt att testa och se. För jag lovar, det är varken särskilt farligt eller läskigt.