Hjälp mig snälla...

Är så sjukt, sjukt, sjukt nervös. Körkortsteorin imorgon och jag har nog i ärlighetens namn aldrig varit såhär nervös. Inför förra provet var jag ändå lugn, men eftersom att det misslyckas då känns det som att det var därför det misslyckades. Att jag var för lugn. Men å andra sidan håller jag nästan på att flippa ur nu så jag vet inte riktigt vad som är bäst... Antagligen är det ändå den lugna varianten som är bäst, ska försöka att få till det till imorrn iallafall. Verkar illa att bryta ihop redan innan provet börjar.
Det värsta är nästan när alla säger att "jo men klart du kommer klara det, du som har pluggat så mkt" och även fast jag vet att de menar väl så blir det bara sååå mkt värre när de säger så. Tänk om jag misslyckas igen, vad gör jag då? (Svar: Går under). Ska försöka köra på det klassiska Malin-viset, förvänta dig ingenting - alltså att jag misslyckas - så blir du positivt överraskad. Brukar ju normalt sätt gå bra för mig så därför blir effekten så mkt värre när jag väl misslyckas. Men å andra sidan ska man ju försöka tänka positivt och tro på sig själv. Det känns som att det märks ganska tydligt att jag inte vet varken vad jag ska förvänta mig eller hur jag ska hantera mig själv just nu... Hoppas det går över under natten. Syster ska ju firas i morgon bitti vilket ju gör att det blir någonting annat att tänka på iallafall.

Och inte nog med all denna nervositet, det är ångestfyllt också. Eller har åtminstone varit. Vad beror detta på? Det självklara svaret är: UF. Men som tur var löste det sig iallafall på bästa möjliga sätt. Har iallafall en schysst, än en lite skrattsjuk, grupp och en helt okej affärsidé. Fanns en grupp med bättre affärsidé men med de personerna. Nej, det skulle aldrig ha gått. Så nu ska vi förhoppningsvis skriva en bok innhållandes en del tränings- och kosttips samt en del recept. Inget man kommer vinna något pris med direkt men förhoppningsvis kommer det iallafall gå relativt lätt att sälja. Återkommer med mer information om detta senare... :)

Imorgon är det alltså för övrigt lillasysters födelsedag. 16 år kommer lilltösen att bli. Det känns verkligen konstigt att hon har blivit så stor. Det innebär ju liksom att jag är ännu, om nu inte större och längre, så iallafall äldre. Det i sin tur innebär ju att jag faktiskt jäkligt snart går ut gymnasiet och därmed verkligen måste börja ta ansvar. Oah. Hjälp. Vad ska göras då? Hmm, tror att vi skjuter på de problemen ytterligare ett litet tag. Tar och oroar mig för problem som ligger närmare i tiden.. Körkortsteorin :/ Jag verkligen bävar. Gjorde i och för sig ett övningstest nu och fick 70/70 så jag vet inte jag... Orkar inte förvänta mig ngt alls. Problemet med lilla mig är att jag tänker alldeles, alldeles åt skogen för mkt. Kanske borde göra ett höstlöfte: Sluta tänk så mkt. Eller? Ska tänka på saken ;)

Nu är det dags att fara hem till mig från Martin. Mamma kommer strax och hämtar :) En kväll blandad av ångestpluggande och presentinslagning. Det ni. Förresten, en glad nyhet:
London är bokat 12 oktober - 15 oktober. Yeah :)